Förhoppningarna om en seger i säsongens andra match grusades mentalt redan innan matchen ens startat. En kvart innan matchstart satt det endast sex tappra Ostar, inklusive en målvakt utan utrustning, i en av de oglamourösa bodarna utanför Danicahallen och inväntade match, inte ens coach Ali själv var där.
De visade sig att Coach Ali hade fått flera sena och tunga återbud på morgonkvisten, där ibland två av lagets viktigaste spelare Doktor Lind och Robban Ward. Även artistspelaren Molla Molin hade tvingats lämna in pga att han glömt sina badbyxor på ett hotell i Karlstad och kände sig mer än nödgad att åka och hämta dito byxor då de enligt hotellet tog upp alldeles för stor plats i herrarnas bastu.
Den något förvirrade coachen åkte själv runt och letade nya spelare i Stockholms närförorter vilket gjorde att han själv inte han fram till matchstart. Den enda han hittade var dock Jeppe Beach....och han är ju redan med i truppen. Att han även var ansvarig för målvaktsutrustningen denna dag hade han också helt förträngt.
Ostarna fick således starta matchen med endast fem utespelare och ingen målvakt. Varvio tog till orda och beodrarde in Grönkvist i buren tills vidare samtidigt som informationen att Ali och Beach började närma sig arenan nådde fram till speakerbåset.
Av förklarliga skäl så var det Idrotten, med gnällgubben i vit hjälm i spetsen, som började attackera mot den något nakne Grönkvist i Ostburen. Till allas förvåning stod den gode Grönkvist för ett par riktigt härliga parader i matchinledningen vilket fick övriga spelares mod att lyftas några nivåer. Alla sliter som galna getter i den egna zonen och lyckas gång efter gång freda det egna målet.
Efter en kvart av första halvlek kommer så äntligen Kemiske Ali, Beach och Honken in i hallen. Det blir genast en injektion och Varvio reducerar direkt Idrottens ledning som, hör och häpna, endast är två noll.
Ostarna spelar under en stund med ett härligt självförtroende och böljar fram över isen, om en som ganska små böljor. Idrotten ligger hela tiden ett steg före i målprotokollet. Vid ställningen 3-4 har dock Ostarna inte mindre än tre frilägen samt ett två mot ett läge och lyckas med bedriften att bränna samtliga!
När hesafredrik ljuder visar jumbotronen i hallen fortfarande 3-4. Förutom Varvio var det Beach och Timpalainen som hängde dit varsin kasse för Ostarna.
I paus är det ett optimistikt gäng som verkligen känner att underläget kan hämtas igen utan problem. Vad som sedan istället händer krävs gedigna och väldigt långa studier inom psykoligin för att ens kunna försöka förklara.
Så som vi på pressläktaren uppfattar det och så här i efterhand analyserar det hela får Ostarna storhetsvansinne och tror att man inte behöver göra något själva för vinna.
Med anledning av detta finns det inte så mycket mer att skriva om andra halvlek mer än att Idrotten vinner den med fem jävla noll.
Jo förresten,en liten detalj är värd att nämna. Lagets polis, Beach, tröttnade på Idrottens gnäll och delade ut en helt regelrätt open ice hit. Detta ogillades dock litegrann av Domherren som valde att ge Beachen matchstraff. Inte nog med det, disciplinnämnden ska också göra en utredning av detta simpla tilltag vilket innebär att Beach är avstängd tillsvidare.
Vad gäller spelarbetygen så ska ett extra plus ges till nyförvärvet Emil "Lien" Eliansson nämnas. Han slet som ett djur hela matchen och visade en inställning som kan komma att lyfta laget framöver. Det enda som oroade lite i hans spel var att han hade för bra slipning på skridskorna.
Det som vi tror grämer spelarna i Olles Ostar allra mest är vetskapen att Idrottens IF är ett ytterst mediokert lag med en gnällig och feg gubbe i spetsen.
I nästa omgång står Sveriges regering för motståndet, dags att skjuta hål på luftslottspolitiken med andra ord.
//TT
